– Sak 2:1-5,10-11a Jer 31:10-12b,13 Luk 9:43b-45 –

Den helige Vincentius såg och gav sig hän åt den sociala nöden på gatorna i 1600-talets förslum­made Paris. Nöden där måste ha tett sig som ett lika hopplöst företag, som att bygga upp Jerusalems tempel efter åter­kom­s­ten från exilen i Babylon.

Profeterna Haggai och Sakarja verkade i Jerusalem vid denna tid. Sakarja ser långt in i framtiden.

Han låter oss ana den katolska Kyrkan. ”Många hednafolk skall sluta sig till Herren och bli hans folk”. Kyrkan per­soni-fieras av Maria, Sions dotter.

I evangeliet står det att folket häpnade över vad Je­sus gjorde. Lär­jungarna måste ha fått näring för si­na världsliga drömmar om det mes­sianska rikets omedel­bara uppbyggnad och fram­växt.

Men Jesus talar om att han skall ”överläm­nas i männi­skors händer”.

Han säger: ”Lyssna no­ga på vad jag nu säger till er”. Men de för­stod inte.

Varje steg vi tar, också när vi är som gladast och mest entusiastiska, är ofta ett steg in i det obegripliga, det vi inte förstår.

Men detta obegripliga är det större, det som vill få våra hjärtan att vidga sig.

Herren säger: ”Jag kommer för att ta min boning i dig”. Därför glömmer vi det som ligger bakom oss och sträcker oss mot det som ligger framför oss.