– Dom 11:29-39a Ps 45:5,7-10 Matt 22:1-14 –
Det är frestande att skaka på huvudet och skynda förbi den kusliga berättelsen om Jefta och hans dotter.
Jefta var förskjuten från sin familj och från folket. Ändå ställde han sig till förfogande när folket bad honom att leda dem i striden mot Ammoniterna.
Om Herren ger honom seger lovar Jefta att offra den som först möter honom vid hemkomsten. Den som kommer emot honom är hans dotter, hans enda barn. Jefta river sönder sina kläder och ropar ut sin förtvivlan.
Människooffer var förbjudet i Mose lag och en styggelse för israeliterna. I kringliggande religioner förekom det.
För Jefta innebar trohet mot löftet att hans ätt skulle dö ut, eftersom hon var hans enda barn. Man har jämfört med hur Herren prövade Abraham.
Det finns inslag i händelsen som inte riktigt stämmer med bilden av enbart grym primitivitet. Jefta nämns bland trons hjältar i Hebreerbrevet. Kan Jeftas trohet mot sitt avlagda löfte ha en djupare mening?
Jeftas dotter bejakar sin fars ”löfte”. Hon säger: ”Gör med mig enligt vad du har sagt”. Är det att övertolka om man skymtar marianska drag i Jeftas dotter?
Vid korset håller Maria fast vid sitt löfte: ”Jag är Herrens tjänarinna; gör med mig efter ditt ord”. Hon bejakar sin sons och därmed sitt eget offer. Det gav henne ärenamnet ”martyrernas Drottning”.
Allt i Skriften handlar om Kristus, han som säger: ”Den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.”
[1] Påven Pius X, d. 1914, ville ”förnya allt i Kristus”. Han reformerade liturgin, bekämpade sin tids liberalteologi, gav ut nya liturgiska böcker och uppmanade till flitigt bruk av de heliga sakramenten.
