Kortpredikan S. Brynolf av Skara, biskop

– Jos 24:14-29 Ps 16:1-2a,5,7-8,11 Matt 19:13-15 –

”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.”

Det är folkets svar när Josua ställer det inför valet vilken Gud de vill tjäna, avgudarna eller den Gud som utvalt dem. Själv sade Josua: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”. 

Folket påminns om att Gud befriat dem ur Egypten och att han har lett dem hela vä­gen, förjagat deras fiender och gett dem deras land.

Barnen ”vet” inte som de vuxnes vet. Vad de ”vet” med hela sin varelse är att de är beroende. Därför är de föredömen för de vux­na, som behöver lång tid och erfa­­ren­het för att inse att livet är en gåva, och att nåden är livets största gåva.

En gåva som måste tas emot och bekräftas i ett förbund som måste hållas vid liv genom att lyssna till och ”höra” hans röst.

Folket är obeständigt och därför behöver det påminnas, så att det inte glömmer och förnekar. Till denna påminnelse hör olika hjälpmedel, till exempel löften.

Den helige Brynolf fick som gåva till domkyrkan i Skara en tagg av Kristi törnekrona. Avsikten var att ”undanröja syndens törnen och få skörda nå­dens frukter” – för att kunna skynda vidare mot målet.

”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.”