– Jungfru Marias upptagning i him­melen – Kortpredikan –

Den salige John Henry Newman mediterar över ett av Marias ärenamn i den Lauretanska litanian. Där kallas hon Ro­­sa mysti­ca, den hem­lighetsfulla rosen.

Att hon kallas ”ros” är inte svårt att förstå. Maria är det skönaste blomster som vuxit fram i den andliga trädgården. Men varför kallas hon ”hem­­­lig­hetsfull”?

Newman påminner om ett historiskt faktum. Man har aldrig funnit eller ens hört talas om hen­nes grav, trots att så många helgon-gravar drar till sig både pilgri­mer och visas den största omsorg. Varför får inte Ma­ria del av denna vörd­nad? Inte heller har man någonsin hört talas om hen­nes reliker.

Detta historiska faktum tycks bekräfta vad dagens högtid bekänner. In­te bara hennes själ utan också hennes kropp är upptagen till himlen. Hon behöver in­te, som andra hädangångna, invänta allas uppväckelse på den yt­tersta dagen.

Ett första skäl för denna tro är att Jesu kärlek till sin mor var för stor för att han skulle låta hennes kropp förmultna i graven.

Ett andra skäl är att hon själv var ”full av nåd”. New­­man säger: ”överfull av nåd”. Maria var befriad från den följd av syn­den som vi påminns om vid varje begravning: ”av jord är du kom­men, jord skall du åter bli”. Det arvet befriades Maria från genom sin obefläc­kade avlel­se, som firas den 8 december. Hon fick del av sin Sons frälsning ”i förväg”.

Skulle hon då hemfalla åt det som hon befriats från? ”Omöjligt”, säger Newman.

Därför gläder sig och jublar både änglarna och kyrkan över dagens stora hög­tid.

Maria är helt och fullt i himlen, det är hos Gud. Hon är del­aktig i Guds egen hemlighet. Vi besjunger henne som den ”hem­lighets-fulla rosen – Rosa mystica”.