Kortpredikan S. Botvid, martyr

 

– 2 Mos 32:15-24 Ps 106:19-23 Matt 13:13-35 –

Legenden om bonden Botvid, som kom till tro och fick ge sitt liv för denna tro (omkring 1120 vid Rågö nära Nyköping), är en av de tidigaste helgonberät-telserna från Sverige.

Det israelitiska folkets dans kring guldkalven kan tyckas primitiv och barnslig, men ger en tydlig bild av dagens he­donism där förströelse blir livets mening. Samti­digt har leda blivit en folksjuk­dom i västvärlden.

Ledan drabbade också munkarna i deras enformiga liv. De talade om ”middagsdemonen”, acedia, ledans och likgil­tighetens last. Den frestade dem att söka förströel­se i stället för att hålla ut i ar­bete, bön och läsning.

Frukten av att hålla ut med en kärvare ordning kan verka oansenli­g, jämfört med allt vad världen tycks erbjuda av häftiga kickar. Ett litet senapskorn eller en liten surdeg ser inte mycket ut för värl­den.

Men livet i Kristi efterföljelse ger en annan eftersmak och grund­ton: frid och glädje. Även om vi ofta förlorar den på grund av bristande ödmjukhet, vet vi var glädjen finns, vänder om, söker den och väntar tills den på nytt tar hjärtat i besittning.