– 2 Mos 24:3-8 Ps 50:1-2,5-6,14-15 Matt 13:24-30 –
Det apokryfa Jakobsevangeliet har gett oss namnen på Marias föräldrar, Joakim och Anna. De hörde till dem som, likt den gamle Symeon, ”väntade på Israels tröst”.
På Sinai berg får Mose de tio budorden. Han förkunnar dem för folket och folket svarar: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.” Därmed ingås förbundet mellan Gud och hans folk.
Morgonen därpå frambärs ett offer nedanför berget. Mose stänker blodet från offerdjuren på altaret och på folket som en bekräftelse av förbundet.
Det Ord som förmedlats och tagits emot beseglas genom blod. På andra ställen berättas också att förbundet firades med en måltid.
Det är detta Jesus hänvisar till och fullbordar när han vid den sista måltiden säger: ”Detta är mitt blod, det nya och eviga förbundets blod”. Han föregriper offret av sig själv, dagen efter.
Samtidigt ger han sina apostlar och kyrkans präster uppdraget att i varje eukaristi frambära och bekräfta detta förbund.
Vi känner igen både ordets liturgi och det eukaristiska offret.
Det är kyrkans viktigaste vapen mot den fiende som hela tiden sår ogräs mitt ibland vetet.
Här på jorden består kyrkan av både syndare och heliga. Alla är kallade till helighet.
Därför firar vi den heliga eukaristin och instämmer i vad folket sade vid Sinai berg: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra och ly-da”.
Vi känner igen det i Joakims och Annas dotter Marias svar till ängeln: ”Må det ske med mig efter ditt ord”.
