– 2 Mos 12:37-42 Ps 136:1,23-24,10-15 Matt 12:14-21 –

Profeten säger om ”Her­rens tjänare”, den profetiska förebilden till vår Herre: ”Ingen skall höra hans röst på gatorna”. Han skall in-te ”träta och ropa”. Ändå skall ”han en dag föra rätten till seger och hans namn skall ge folken hopp”.

Att han förkunnar ”rätten för folken” kan vi läsa om i kyrkans so­ciallära. Vad skulle inte hända om folkens ledare började lyssna till den?

Herrens tjänare tycks röra sig på marken med lätta och ömma fötter. ”Han skall inte bryta det knäckta strået.” För den helige Benedictus blir det en maning till abboten att handla klokt när han tillrättavisar (Benedictus Regel 64).

Den vind som utgår från Herrens tjänare tycks både stark och ömsint. Inte ens en rykande veke släcks ut.

Det antyds när ”folk av allehanda slag” följde Israels barn ut ur Egypten. Sannolikt de socialt svag­aste. De förstod intui­tivt. ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Men varför ”skall ingen höra hans röst på gatorna”? Är inte gator­na den rätta platsen för mission? – Inte utan vidare.

Uttåget ur Egypten kallas ”en Herrens vaknatt”. Den yttre drama­tiken har en insida, som bara upptäcks av den som ”vakar”.

Israels barn fick befallning att fira en ”högtidsvaka, släkte efter släkte”. Kyrkan vakar inför varje ny dag och särskilt inför Herrens dag.

Bedjaren vakar och väntar, alla ord tyst­nar – bedjaren upptäcker att de egna orden inte räcker. Tystnaden är större än också goda ord (RB 6).

Kyrkan säger att de kontemplativa klostren fullbordar kyr­kans mission.

De ord som spelar roll och ”ger hopp” är de som föds ur tystnaden.