Kortpredikan S. Romuald, abbot[1]

– 2 Kor 11:1-11 Ps 111:1-4,7-8  Matt 6:7-15 –

Paulus vet sig ingen råd med församlingen i Korinth. De har av självutnämnda lärare låtit sig lockas bort från det evangelium han för­kun­nat för dem. Vi vet inte vari irrläran bestod. Paulus kallar det ”en annan Kristus”, ”en annan ande”. 

Han har trolovat församlingen med Kristus och ”vill överläm­na en ren jung­fru till honom”. Han vakar över församlingen ”lika svart­sjukt som Gud”.

Relationen mellan Kristus och den troende tål inga riva­ler. Det är samma intensitet när Benedictus uppmanar oss att ”ingenting föredra framför kärleken till Kristus”.

Det finns rivaler. ”Ormen överlistade Eva med sin slughet.” Värl­den är i den ondes våld och låter sig ständigt luras.

Samma kamp ut­kämpas i hjärtat, i de tankar som ”förför och lockar bort från upp­riktighe­ten och renheten gentemot Kristus”.

Ett botemedel har vi – i Herrens bön.

Den som förtvivlar får av Cassianus det bestämda rådet att inte utesluta sig själv från det eukaristiska läkemedlet.

Det rymmer Kristi svartsjuka kärlek, som inte har föredragit något framför kär­leken till oss.


[1] Grundade och reformerade en rad italienska kloster, bl.a. Camaldoli. Därifrån utgick kamaldulenserna, en benediktinsk ordensgren.