– Apg 9:31-42 Ps 116:12-17 Joh 6:60-69 –

Pet­rus botar den förlama­de Aineas och uppväcker änkan Tabita från de döda. Jesu kraft rinner vidare i den apostoliska kyrkan ge­nom tecken och un­der. Många kommer till tro på Herren.

Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan. 

Men det sker hela tiden genom Kyrkans ord och sakrament, som väc­ker tro, botar andlig för­lamning och uppväcker de andligt döda.

Den heliga eukaristin är det största av alla under. Kristi person och gärning, med kulmen i hans död och uppståndelse, görs närvarande på altaret inför våra ögon.

Men när han talar om att äta hans kött och dricka hans blod fick det många av hans lärjungar att dra sig undan. ”Det är out­härdligt, det han säger.” 

Det kan bara tas emot i tro, som en gåva av Fadern, genom den helige Ande.

Inte heller Petrus förstår. Ändå vet han. Han vet att det inte finns några alter­na­tiv. ”Herre, till vem skulle vi gå?”

Hans ”insikt” är inte uppgiven. Den vittnar om hans tillit och kär-lek till Jesus. Trons tillit öppnar hans för­stånd. Han förstår genom att tro, ge­nom att tro på Jesu ord.

”Vi tror för att förstå”, skall Augustinus senare säga, ett verk av den helige Ande.

”Vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”