– Apg 3:11-26 Ps 8:2a,5-9 Luk 24:35-48 –

”Ni skall vittna om allt detta.”

Evangelisten Lukas förmedlar denna befallning i sitt evangelium. I sitt andra verk, Apostlagärningarna, berättar han hur folket skoc­kades kring Petrus och Jo­han­nes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång.

Pet­rus klargör vad det är som har hänt. Det är in­te ”vår kraft eller from­het som fick man­nen att gå. Nej, Abra­hams, Isaks och Jakobs Gud har för­här­ligat sin tjänare Je­sus”.

Hans ord är teologiskt fullmatade. Först anknyter han till sina judiska lyss­­nares tro. Det är deras tro som bekräf­tas och fullbordas ge­nom det som hänt med Jesus.

Jesus säger detsamma, och ännu tydligare. Gamla Testamentet handlar om honom: ”Allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmer­na”.

Det var denna innebörd de monastis­ka fäderna sökte. Origenes såg sitt arbete med skrifterna som en lydnad för detta ord: ”Ni skall vittna om allt detta”.

För lärjungarna bekräftas det av hans konkreta närvaro. ”Plötsligt stod han mitt ibland dem och hälsade dem: Frid över er!”

För oss klargörs det när Je­sus öpp­nar våra sin­nen så att vi kan förstå skrifter­na.

Kyrkan har integrerat detta i hela sitt liv. Hon lyssnar för att förstå Jesu när­varo i skrifterna och där­med upptäcka hans närvaro i kyrkans och våra liv.

Den åttonde psal­men beskriver hur det går till: ”Du satte ho­nom till her­re över dina händers verk, allting lade du under hans föt­ter.”

Det börjar i hjärtat, där Guds ord formar och upplyser våra tan­kar. Det fortsätter när de onda tan­karna läggs under Kristi fötter.

Det är ett stör­re under att övervinna bedrövelse och svårmod än att bo­ta en annan människas kroppsliga sjukdom (Cassianus).

Det hela är koncentrerat i den heliga eukaristin där vi först lyssnar till Skrif­ter­­­na för att sedan kunna se, smaka och förvandlas.

”Ni skall vittna om allt detta.”