– Jes 49:1-6 Ps 71:1-4a,5-6b,15,17 Joh 13:21-33,36-38 –

Stämningen vid den sista målti­den var spänd. Jesus förut­säger för­rä­de­ri­et: ”En av er skall förråda mig”.

Jesus säger till Judas: ”Gör genast vad du skall göra!” Or­den måste ha varit gåtfulla för lärjungarna. De visste ju inte vad vi vet. 

Petri förnekelse kan vi förstå. Övermodet kommer på fall, förr eller se­nare. Många har egen bit­ter erfarenhet.

Men Judas, vem kan förstå honom? Han låter sig ockuperas och styras av onda makter.

Också Jesus ”skakades i sitt inner­sta”, i sin själ. Svek och förräderi drabbar dju­pare än fysiskt våld. Men han är inte bara drabbad, han tar in synden i sin egen själ. Han som själv är ren och utan synd.

Jesus låter Petrus´ och Judas´ handlingar smitta ner honom själv. Han tar in sveket och bedrägeriet i sin själ, som ett virus i kroppen.

På Långfredagen skall vi höra profeten beskriva hans utseende som motbjudande. Det är våra synder som vanställer hans utseende   

Genom att ta in vår synd i sin egen kropp berövar han synden dess des­truktiva kraft. Petrus lät sig befrias, inte Judas.

Sedan dess går vi till korset av två olika skäl. Först för att få förlåtelse för våra syn­der, sedan för att kunna leva ett liv i Jesu efterföljd.

Petrus trodde att han med egen kraft kunde ge sitt liv för sin Herre. Han fick lära sig att det var Herren som gav sitt liv för honom.

Vi kan bära våra kors bara med kraften från Kristi livgivande kors.