– Hes 18:21-28 Ps 130 Matt 5:20-26 –

”Herren vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får le­va.”

En människas synder tynger ner hennes liv.   

Denna tyngande historia kan ”skrivas om”. Det sker när hon ge­nom om­vän­del­se och förlåtelse får del av Guds hälsosamma och livgivande kraft.

Därför är omvändelse ett gudomligt verk. Herren är en läkare som vill bota och hela människan.

Människan måste samverka med Guds helande kraft. 

Med hjälp av minnet går hon tillbaka till den punkt i sitt liv där hon gick fel. Genom ånger över synden tar hon avstånd från synden och med föresatsen att välja den rätta vägen bereder hon mark för Guds helan-de och livgivande kraft.

Detta heliga samarbete ”skri­ver om” hennes historia. Den begångna synden förlorar sin makt över henne. Guds livgivande och nyskapande kraft botar henne.  

Det gäller också olika brott mot femte budet, ”du skall icke drä­pa”: vre­de, okvädande, förbannelser.

Vrede är ofta svårbotad. Det kan behö­vas mycket bön om Jesu milda kärlek för att vreden skall släppa sitt grepp.

Ovilja att försonas håller henne kvar i konflikten. Allt ”som ankommer på henne” måste vara upp­kla­rat innan hon närmar sig Her­rens al­ta­re.

Det är vad fridshälsningen före kommunionen uttrycker. Vi ber om och lo­var det i varje Fader vår: ”Förlåt oss, såsom ock vi förlåter.”

Den som bär på oförsonade synder mot sin nästa får betala ”till sista öret”. Antingen här i tiden där han får ”släpa” på sin skuld genom dåligt samvete; eller i skärselden om det var en mindre skuld; eller för evigt om det är en allvarlig, medveten och med viljan fasthållen oförsonlighet.

Genom Kristi död och uppståndelse är vägen öppnad för att leva i för­låtelse, försoning och frid.

”Herren vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får le­va.”