– Jona 3:1-10 Ps 51:3-4,12-13,18-19 Luk 11:29-32 –

Både de ledande och folket i Nineve ”vände om från sin onda väg” av Jonas för­kunnelse. Det var högst oväntat.

När Jesus säger att folket inte skall ”få något annat än Jonatecknet” syftar det på att nineviterna omvände sig. När Jesus själv förkunnar, tvingas han tala om ”ett ont släkte” som inte omvänder sig.

De välvilliga i vår tid vill inte tro att det kan vara så illa ställt med oss män­ni­skor.

Säkert kan man i dessa dagar ana en oro. Men att något har skadat människans ur­sprung­liga godhet och släppt in en främmande makt i hen­nes liv, det kristendomen kallar synd, finns inte längre med i ekvatio­nen.

De moraliskt välvilliga vill ha ett ”tecken” av Jesus. De tror sig själ­va kun­­na ange villko­ren för hans förkunnelse.  

Folket i Nineve omvänder sig genom Jonas predikan. Också kung­­en ”sätter sig i aska”. Det finns något enkelt och renhjärtat i deras reaktion.

Om inte något händer i hjärtat stan­nar det i mänsklig välvilja. Det viktigaste saknas.

Folket i Nineve ropade till Gud med all makt – och blev bönhörda.

Fastetidens avgörande verktyg är bönen.     

”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.