Heb 10:1-10 Ps 40:2,4ab,10,11 Mark 3:31-35

”En gång för alla.”

Kristus behövde inte ”offra sig många gånger”, utan ”en gång för alla”.

Det är detta enda offer som görs närvarande i varje eukaristi. ”Kristi offer och mässoffret är ett enda offer” (katekesen).

Att människan måste ”upprepa” mässans offer beror på att hon är en tidsbunden varelse. Hon är ”på väg”. Hon märker det när hon glömmer eller när hon saknar uthållighet.  

Det är av barmhärtighet som Herren har gett oss det eukaristiska offret. Den frälsande kraften i Kristi evigt gällande offer ”skulle vara närvaran­de och sättas in mot de synder som vi begår varje dag”.

Thomas av Aquino säger: ”Om du söker uthållighet, så finns den i sin högsta form på korset. Vill du ha ett exempel på ödmjukhet, se på den korsfäste”.  

Kyrkan, som är Kristi kropp, för­enar sig med hans offer för alla män­niskor. Lemmarnas liv, deras lovprisning, deras lidande, de­ras bön, deras arbete förenas med Kristi liv och hans fullkom­liga självutgivelse på korset.

”Hela kyrkan förenas med Kristi offer­hand­ling och förmed­ling”. Det ger människans liv dess högsta värdighet.

Kristi offer på altaret ger alla ge­ne­rationer kristna möjlighet att förenas med hans offer.

Inte för att ”tillfoga” något i egen kraft. Tvärtom! När vi ”frambär oss själva” och förenar våra liv med hans är det för att förbli ut­hålliga genom hans överlåtelse och offer – som skedde ”en gång för alla”.