– Heb 7:25-8:6 Ps 40:7-10,17 Mark 3:7-12 –

Tron förenar det som för oss framstår som motsatser. 

Hebreerbrevet berättar om honom som delat våra mänskliga vill­kor, plågad av lidande, ”fres­tad i allt”, en som ”kän­ner med oss i våra svagheter”.

Samtidigt är han ”helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna”. Han är både nära den mänskliga svag-heten och än­då mäktig.

De monastiska vägvisarna manar till oavbruten vaksamhet vid hjär­tats port, eftersom fienden ständigt går omkring för att fånga oss.

Med förnuft och nykter urskiljning måste de förföriska tankar­na avslö­jas och avvisas. Men seger i kampen vinner vi endast ge­­nom Jesus.

Hebreerbrevet sammanfattar: ”Jesus kan också nu och för all fram­tid rädda dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan vädja för dem”.

Någon frågade: Vad gör Kristus på Faderns högra sida? Sitter han bara? – Han fick det trösterika svaret: Han vädjar för oss.

Den heliga eukaristin aktualiserar Sonens ”vädjan”. Veckans bön över offergåvorna säger: ”Var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande inför våra ögon”.

De ”orena andarna” faller ner för honom och ropar: ’Du är Guds son’. De möter sin överman.

Därför tillkommer honom all ära och härlighet i alla evigheters evighet. 

Amen.