– Ef 3:14-21 Ps 33:1-2,4-5,11-12,18-19 Luk 12:49-53 –

Paulus vill falla på knä och förundras över den ofattbara gåva som Gud har givit honom. Avsnittet avslutar de tre inledande kapit­len i Efesierbre­vet. Det har liturgisk prägel och slutar med ett ”Amen”.

Aposteln söker olika uttryck för ”den outgrundliga rikedom som finns i Kris­tus”. Han manar läsarna att ”stå fasta och vara stadigt rotade i Kris­tus” så att de kan ”fatta bredden och läng­den och höj­den och dju­pet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kun­skap”.

Den fullhet som bodde i Kristus skall ta sin boning i de troende. Dessa skall ”lära känna Kristi kärlek tills hela Guds fullhet upp­fyller er”. Därmed skall de kunna göra långt mer än de kan tänka ut själ­va eller ens begära.

Kyrkan spelar en oväntat viktig roll. ”Hans är härligheten genom kyr­kan och genom Kristus Jesus”. Att allt sker ”genom Kristus” är vi vana att höra. Men ”genom kyrkan”? 

Kyrkan är inte bara de lärjungar som är födda på nytt, utan också den som fö­der dem. Kyrkan är vår moder, personifierad i Maria. Som moder födde och när­de hon den först­föd­de. Genom dopet föder Kyrkan och ger näring åt de troende.

Aposteln mediterar och ber. Hans bön liknar Kyrkans viktigaste bön, den euka­ristiska bönen, med dess avslutning: ”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige Andes enhet, all ära och härlighet i alla evigheters evighet”. Målet är detsam­ma, att förhärliga Gud och helga hans folk.

Den eld som Kristus tänt på jorden skall spridas.  

Vårt ”Amen” i den eukaristiska bönen är Kyrkans viktigaste ”Amen”.

Vårt personliga ”Amen” vid den heliga kommunionen är svaret på kal­lelsen att låta oss tändas av den gudomliga kärlekens eld.   

En munkfader säger till en bedrö­vad broder: ”Du måste bli eld”.