– Ef 2:1-10 Ps 100 Luk 12:13-21 –

Aposteln söker ord för att uttrycka det enorma budskap han förmedlar, det nya som efesierna fått del av. Det är som skillnaden mellan död och liv. ”Ni var döda… men har gjorts levande”.

De och vi var döda ”då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville”. Han kallar dem ”olydnadens människor” och ”vredens barn”. 

En konkret bild är bonden i evangeliet med sina välfyllda lador. Med apostelns språkbruk lever han redan bland de dö­da.

Förändringen sker av nåd, genom den ”Gud, som är rik på barmhärtighet”.

Inte en nåd i största allmänhet. Han har ”gjort oss levande tillsam­mans med Kristus”.

De är levande därför att de genom dopet har del i hans uppstån­delse. Genom hans himmelsfärd har de redan fått en plats i himlen.

Därför lever de ett nytt liv, inte efter egna tankar, styrda av män­s­kliga begär, utan för att ”göra de gärningar som Gud från början har bestämt oss till”.

Det nya livet återställer och fullbordar vad de från början är bestämda till. Guds eviga plan går i uppfyllelse.

Detta liv försöker fienden ta ifrån dem, bland annat genom att väcka liv i habegäret, som i små steg kan få ”den överväldigande rika nåden” att blekna och dunsta bort.

I varje eukaristi firar kyrkan Guds överväldigande plan, grundlagd i Kristi död, uppståndelse och himmelsfärd. De troende dras med ända till sin ”plats i himlen”.

Över offergåvorna ber kyrkan: ”Rena oss genom din nåd och hel­ga oss i dina mysterier”.