– 2 Tim 4:9-17a  Ps 145:10-13b,17-18 Luk 10:1-9 –

Enligt dåtida judisk uppfattning fanns det 70 (eller 72) icke-judiska folk. Lukas be­rättar hur Jesus, utöver de tolv, utser och utrustar yt­terligare 72 för sitt upp­drag. I Apostlagärningarna be­rättar Lukas hur budskapet skall nå ”till jordens yttersta gräns”. Kyrkan är sänd till alla folk.

Herren skickar ut lär­jungarna ”två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig”. I detta ser Gregorius den store ett möns­ter.

Först kommer förkunnaren, sedan kommer Herren: ”Her­ren följer näm­li­gen efter dem som för­kunnar honom, ty predi­kan går före och så kom­mer Herren till vår själs boning”. Gre­gorius fortsät­ter: ”För­­ma­ning­ens ord löper före honom och ge­nom dem tas san­ningen emot i själen”.

”Tron kommer av hörandet”, säger Pau­­­lus.

Det rymmer alltså två kritiska moment.

Dels – den som predikar måste vara sänd av Gud. ”Bed skör­dens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Men Gregorius säger också, och det låter som en suck: ”Värl­­­­­­den är full av präster, men säl­lan finner man en ar­betare”. Det är de präster som ”inte uppfyller vad som hör till äm­be­tet”. De ”tiger med de förmaningar de måste uttala”.  

Dels – sanningen måste ”tas emot i själen”. Människan kan av­visa den helige Ande. Det är de som hör utan att höra. De som inte hör med hjär­­tats öra. Friden vänder då till­ba­ka till den som erbjudit den.

Vår uppgift blir tvåfaldig. Både att be Herren sända trogna arbetare till sin skörd, och att själva inte stå emot den Helige Andes verk.

Lukas talar mycket om den helige Ande. Han målar Guds milda barm­härtig­het i händelser och ord. Han ensam har förmedlat liknelserna om den förlorade sonen, den barmhärtige samariern och löftet till den bot­färdige rövaren på korset.

Lukas berättar grundligt om Ma­rias roll, hon som bevara­de i sitt hjärta och som trodde.

”O du helige Ande, kom, styr dina förkunnares ord och helga deras liv; tänd i dina tro­endes hjärtan din kärleks eld.”