Gal 4:22-24,26-27,31; 5:1 Ps 113:1-5a,6-7 Luk 11:29-32

Abraham fick två söner, Ismael och Isak, en med sin slavinna Ha­gar och en med Sara, ”den fria kvinnan”. Detta rymmer ”en dju­pa­re mening”.

De två sönerna symboliserar två sätt att leva, slaveri och frihe­t. Slaven styrs av främmande, ofta god-tyckliga och till slut brutala makter.

Guds barn lever i den frihet till vilken människan en gång ska­pats, som Guds avbild, befriade att gengäl-da och återspegla Guds kärlek.

Det är för att återinsätta människan i denna frihet som Gud har sänt sin Son. ”Till den friheten har Kristus befriat oss.” 

Jesus ser sin hemlighet antydd i de gammaltestamentliga gestal­terna Jona och Salomo. Han kallar sitt liv för ”Jona-tecknet”. Salomo och hans vishet är ett profetiskt tecken.

Jesu anspråk är oerhört. ”Här är vad som är förmer än Salomo. Här finns något som är förmer än Jona”. Därför är det fåfängt att söka and­ra tecken. Inte minst de som utlovar ”frihet” måste gran­s­kas minutiöst, så att de inte för in i nytt slaveri. 

Vi ”äter” denna frihet i varje eukaristi.

Med apostelns ord: ”Till den friheten har Kristus befriat oss.”