– Ef 4:1-7, 11-13 Ps 19:2-5  Matt 9:9-13 –

”Följ mig! Och Matteus steg upp och följde honom.”

Vi kan höra Jesu röst och vi kan föreställa oss vad som hände med Matte­us när han hörde Jesu ord.

Men det måste ha varit något mer än den yttre rösten. Mat­­teus måste också ha hört något mera, något som träf­fade hans hjärta.

”Böj ditt hjärtas öra,” säger Benedictus. ”Hör, du som har öron att höra, hör vad Anden säger till församlingarna.”

Det måste också gälla fortsättningen, när Jesus ligger till bords i hans hus. Inte heller det kan vara bara något ytt­re.

Jesus blev gäst också i Matteus hjärta.

Hur skulle någon annars hålla ut ända till slutet? Det gör inte det yttre oviktigt, men det leder inte utan vidare till mognad och det ger i längden vare sig frihet eller glädje.

Den heliga eukaristin rymmer mönstret. Kyrkan vårdar sig om de synliga och hörbara liturgiska tecknen. Men dessa pe­kar alla mot den osynliga verkligheten.

Det är den botfär­dige syndarens tröst. Han håller ut och får An-dens stöd i tro på Herrens verkli­ga närvaro, både i Ordet och i den he­liga kommu­nio­nen.

”Om någon hör min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom.”