– Apg 3:1-16  Ps 34:2-9 2 Tim 4:6-8,17-18  Matt 16:13-19 –

Har det någonsin tagits en större risk i historien än när Gud frälser män­niskan och gör det genom att använda sig av mänskliga redskap?

Hans ”metod” är att göra redskapen helt beroende av honom själv. När det ser kritiskt ut för både kyrkan och vår tro på den, behöver vi se efter en gång till hur Herren bygger sin kyrka.

Petrus lyder ängelns befallning när han räddas ur fängelset. Själv tror han att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att det är Her­ren som har räddat ho­nom – i samverkan med för­sam­lingens ivriga förbön.

”Herrens ängel slog sitt läger omkring ho­nom.”

Paulus har utstått och arbetat mer än de flesta. Men ingen har som han un­der­visat om nådens avgörande betydelse för att arbetet skall bära frukt.

Han kan fullborda sitt liv som ett offer. ”Mitt eget liv utgjuts redan som ett of­fer”, säger han. Hela hans liv blir ett eukaristiskt of­fer, som kulmi­nerar i tack­sägelse. ”Herren bistod mig och gav mig kraft”.

Petrus avlägger den avgörande bekän­nel­sen till Jesus som ”Messias, den lev­an­de Gudens son”, men det var inte något han tänkt ut själv. Han ha­de fått tron som en gåva. Hans him­melske fader hade uppen­barat det för honom.

Det finns dagar och skeden då vi undrar om tron är verk­lig. Är in­te allt­sam­mans, både mitt liv som kristen och min tro på kyrkan, en dröm?

”Beviset” för att det inte är en dröm är att vi, för att tänka så, först måste sänka blicken och glömma Herren.

Petrus hade gjort det när han förnekade sin Herre. Men inte ens då tog nåden slut. Han kom tillbaka och fick förnyat för­tro­en­de.

Pau­­­­lus var rådvill men inte rådlös, sla­gen till mar­ken men inte över­given. Det som hän­de med apos­t­larna gäller varje lärjunge.

Dödsrikets krafter skall aldrig få makt över Kristi Kyr­ka. Det ute­slu­ter inte att människan är i stånd att vända sig bort.

Ändå är det Gud som bygger sin kyrka och leder sina lärjungar. Och det tycks vara Guds vilja att vi inte skall veta när det häng­er på honom och när det häng­er på oss.

Handla, som om allt hänger på dig!

Tro, som om allt hänger på Gud!