Kortpredikan
– Apg 13:26-33 Ps 2:6-11 Joh 14:1-6 –
När Paulus förkunnar Kristi död och uppståndelse för sina judiska bröder hänvisar han till deras egna skrifter, lästa varje sabbat.
Psaltarens ord om ”konungen på Sion” tillämpades på Israels kung. Denne sågs som ”adopterad” av Gud och kunde därmed kallas hans ”son”.
Kyrkan kände igen det som en profetia om Kristus. Han skulle bli konung för alla folk och få dem till arvedel, eftersom han var Guds evige Son. Hans kungliga rike ”föddes” och fick sin början i hans uppståndelse: ”Du är min son, jag har fött dig i dag”.
Därför kan Jesus säga till sina lärjungar: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig”. Oroskänslan lugnas med massiva fakta. Genom uppståndelsen är Kristus insatt som konung på ”Sion, hans heliga berg”. Sion är universums centrum. Kristus är Världsalltets konung.
Detta i sin tur rymmer en inre dynamik när de troende lyder och följer honom.
Filippos frågar hur de kan känna vägen. Jesus hade påstått något märkligt, nästan gåtfullt: ”Vägen dit jag går, den känner ni”.
Kyrkofäderna förklarar det så: ’De visste inte att de visste. De visste mera än de var medvetna om’. Insikten stod inför deras ögon och deras tro på honom gjorde dem kunnigare och insiktsfullare än de själva visste om.
Det är då Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Det finns en inre dynamik i trefalden. Vägen leder till sanningen, som i sin tur öppnar för livet.
Jesus är vägen. Att tro på honom och följa honom är att föras in i sanningen, att ledas till livet.
Benedictus inleder sin regel med samma vägledning: ”Lyssna, min son, till Mästarens undervisning och böj ditt hjärtas öra. Tag villigt emot och fullfölj den i handling”.
Det kräver tid och ödmjukhet både att lyssna, att böja hjärtats öra och att lyda. Men det öppnar en väg. På vägen vidgas både förståndet och hjärtat. Människan får del av det hon redan äger genom tron. Det leder till livet.
Botemedlet mot oro är att påminna sig om och fördjupas i den tro vi redan har.
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.”
