– Apg 12:24-13:5a Ps 67:2-3,5-6,8 Joh 12:44-50 –

”Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa.”

I Apostlagärningarna berättar Lukas hur det gick till. Paulus och Bar­nabas avdelas och skickas från Antiokia som redskap för detta ord. I resten av Apostlagärningarna är det Paulus som för ordet från plats till plats. Guds ord sprider sig och tillväx­er.

Det är detta ord som Jesus har talat: ”Om någon hör mina ord”. Jesus förkroppsligar ordets dynamiska kraft.

Ordet kommer inte från Jesus själv. Det är ”Fadern som har sänt mig och befallt mig vad jag skall säga”.

Ordet blir ett ljus för dem som sitter i mörker: ”Jag är ljuset som har kommit hit i välden för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mör­k­ret”.

När detta ord förkunnas upphävs tiden. Domen sker redan nu, när ordet avvisas. Den slutliga domen bekräftar vad som sker när ordet avvisas. ”Det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen.”

Ordet har inte kommit för att döma, utan för att rädda. Det är männi­skan själv som fäller domen genom att avvisa ordet.

Den, däremot, som tar emot ordet och låter sig dömas och upprättas redan nu förs direkt in i det eviga livet.   

Men människan är glömsk. För att hon inte skall glömma förkunnas sam­ma ord ständigt på nytt. Så länge tiden finns.

”Ordet blev kött.” I sin mest förtätade form görs ordet närvarande i den heliga eukaristin. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv.” 

För att Guds ord skall växa till och sprida sig.

Vulgatan säger att ”ordet växer till och multipliceras”, multiplicabatur, mångfaldigas. Kommunikanten blir missionär.