Kortpredikan
– Apg 9:1-20 Ps 117 Joh 6:52-59 –
Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för samma ondska som trodde sig kunna besegra Herren genom att få honom dömd till lidande och död. Planen gick om intet och vändes till seger genom uppståndelsen. Herren förintar Sauls mordlust och tar honom i sin tjänst.
Ljusskenet på Damaskusvägen förvandlade hans liv. I fortsättningen skall han i stället bli sin Herres ”redskap”. Han är blind i tre dagar. Ananias förmedlar vad som väntar honom: ”Jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull”.
Händelsen på Damaskusvägen rymmer påskens mysterium. Ondskans planer kommer på skam och något nytt uppstår. Tre gånger berättar Lukas i Apostlagärningarna om Paulus omvändelse. Händelsen har präglat och präglar kyrkans både tro och liv.
Paulus har lärt kyrkan att hon är Kristi kropp. Var lärde han sig det? Sannolikt på Damaskusvägen. Rösten frågar ju: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Det var kyrkan Saul förföljde. Rösten identifierar sig med de förföljda: ”Jag är Jesus, den som du förföljer”.
Förföljelsen av de kristna rymmer kyrkans hemlighet och vittnesbörd.
Hur blir lärjungarna så förenade med Jesus att han kan identifiera sig själv med dem?
Johannes låter Jesus ge svaret: ”Den som äter mitt kött och dricker mig blod förblir i mig och jag i honom.” Genom kommunionen blir kommunikanten det han/hon äter och dricker.
Och än mer. Genom att delta i det eukaristiska offret dras kyrkan och kommunikanten in i sin Herres livsöde, präglat av hans påsk.
Vårt ”Amen” i eukaristins offer och kommunion är också ett ”Amen” till Guds vilja och plan med våra liv, inte minst när det liknar Paulus´ och martyrernas: ”Jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull”. Senare skall Paulus skriva: ”Såsom döende, men se vi lever”.
Kristi påsk fortsätter i hans lemmar, i hans kyrka, som sjunger, både i eukaristin och i lidandet:
”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi.”
