Kortpredikan

– 3 Mos 19:1-2,11-18 Ps 19:8-10,15 Matt 25:31-46 –

Mose lag och dess fullbordan i Jesu lag. 

Mose lagar krävde rättfärdighet, vilket betyder att ge åt var och en det som tillkommer honom. Sanning, respekt för and­ras egen­dom och rykte, lön för utfört arbete, döma utan anseen­de till per­sonen. Inte bara i handling, utan också i hjärtat.

Kompassen är den rätt fattade självkärleken: älska din nästa som dig själv.

Vad är det nya med Jesu lag?

Kristus är själv anonymt närvarande i den ”minste brodern”. ”Jag var hung­­rig, törstig, hemlös…”.

Men det fanns antytt redan i Mose lag. ”Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, är helig”.

Benedictus tillämpar rättfärdigheten i Regelns kapitel 72 om Den goda ivern, där brö­derna skall ”överträffa varandra i ömsesidig aktning” och med största tålamod bära varandras svagheter.

Verktyget för att upptäcka hemligheten skymtar fram i näst sista versen: ”De skall inte fö­redra något framför Kristus”.

I sista versen avslöjas vem det är som handlar i alltsammans: ”Må han föra oss alla till det eviga livet!” Att älska sin nästa är att leva i Kristus. 

Det vi i förstone upplever som ett krav blir i Kristus samtidigt en gåva. Vi ger det vi har fått som gåva.

”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag.” Allt är fullbordat i Kristi kropp, där varje lem bär de andra lemmarna och själv blir bur­en av de andra. Det fullkomliga kretsloppet.

Vi hör det i Augustinus ord om den heliga eukaristin: ”Det är ert mysterium som ligger på altaret”.