– Jak 1:1-12 Ps 119:67-68,71-72,75-76 Mark 8:11-13 –

”Skatta er lyckliga, när ni utsätts för prövningar.”

Det kan låta som uppmaning till självplåge­ri, men den är rea­listisk och den ger hopp.   

Den förutsätter tro. Tron att Herren styr och leder mitt och värl­dens liv. Också när allt tycks peka på och kännas som motsat­sen.

I prövningen behövs uthållighet. Inte gripas av panik el­ler fly till sängen, tröstätande, mållöst surfande etcetera. Uthålligt hålla fast vid goda gär­ningar. Jakob talar om ”fullkomliga gärningar”. Åtminstone inte lämna den vanliga goda ordningen. Inga nya eller ändrade föresatser.

Tvivel och otro kastar sådant överbord. Tvivlaren ”liknar en våg som drivs och jagas av vinden”. Han är ”tvehågsen och vacklan­de”. Motsat­sen till den uthållighet som behövs.

De troende behöver inte se klart. Det är en tröst. Därför an­be­faller Ja­kob bön om vis­het, ”som Gud ger åt alla utan förbehåll och före­bråel­ser”.    

Bön om klar­syn, insikt och vishet gör skillnad. Bön och uthållighet är en oslagbar kombination. De öppnar dörrar, lägger ord i vår mun, visar en väg, där vi tidigare bara såg mörker.

Bönen om vishet är något annat än det krav på ”tecken” som fa­riséerna ber om. De satte Jesus på prov. De saknar tro och vill få sin otro be­­kräf­­tad. Jesus försöker inte övertyga dem. Han lämnar dem.

Jakob kallade dem ”lyckliga” som håller ut i prövningen. Redan psal­mis­­­ten har sagt det: ”Det var mig gott att jag blev tuktad. Låt din godhet va­ra min tröst.” Prövningar är människan till större hjälp än framgångar.

Vi firar och övar oss i hemligheten i varje eukaristi. Vi förenar våra pröv­­­­ningar med Herrens prövning, lidande och överlåtelse, och låter oss förvandlas.

”Skatta er lyckliga, när ni utsätts för prövningar.”