– 2 Sam 18:9-10,14b,24-25a,30-19:3 Ps 86:1-6 Mark 5:21-43 –

David gråter över sin son Absalom, trots att han har gjort uppror. David önskar att han fått dö i Absaloms ställe. Hans gråt och hans kärlek pekar mot honom som skall födas av Davids ätt.

Jesus gråter över Jerusalem, trots att staden dräper sina profe­ter. Han ger sitt liv för den. Sådan är hans kärlek.

Det upphäver dock inte rättfärdigheten, vilket är ett vanligt tanke­fel idag. David stillar sin gråt och visar solidaritet med dem som kämpat för kungens sak. Men han vill inte sin fiendes död. ”Kärle­ken vill inte sin nästa något ont. Kär­leken hop­pas och uthärdar allt.”

Det är samma mönster när abboten skall utrota felen hos brö­der­na, men göra det ”klokt och kärleksfullt”. Det gäller också oss själ­­va. Över tid spelar därför tålamod en avgörande roll.

Kvinnan med blodflödet hade hört om Jesus och smyger sig fram och rör vid hans kläder. Det går ut kraft från honom genom klä­der­­na och botar kvinnan. Den ”kraften” vill också hela från alla brister i kärleken.   

Jesu ”kläder” är hans kyrka och hennes sakrament. Det går ut kraft från dem, liksom det rann fram blod och vatten ur Jesu kors­fästa sida. 

Jesus säger: ”Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta.”

Vi ber om delaktighet i Kristi tålamod, både för vår nästa och för oss själva.