– 1 Joh 2:12-17 Ps 96:7-10  Luk 2:36-40 –

”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.”

Var inte Jesus fylld av vishet från början? Som Guds evi­ga Ord var han naturligtvis det. Men han blev fattig och an­tog våra mänskliga villkor. Hans gudomlighet gjorde honom inte mindre mänsk­lig.

Till de män­skli­ga villkoren hör att varje dag vä­xa till eller att avta i styr­ka och vis­het. Något ”status quo” finns inte.  

Han antog våra villkor för att vara vårt föredöme. Annars hade det varit grymt av honom att säga: ”Följ mig!”

Hans apostel lär oss att skilja mellan kroppens legi­tima be­hov och dess ”begär”; mellan vad ögonen får glädjas över och vad de frestas att ”åtrå”; mellan sund glädje över de talenter vi har fått och vad ”hög­­­­­­­­­­­­fär­­­­­­­­den skryter med”.

Den som styrs av ”begär”, ”åtrå” och ”hög­­­färd”, avtar och förminskas. ”Den som gör Guds vilja be­står” och växer till.

För att inte bli godtroget naiva eller lägga händerna i knät behöver vi känna till ”världens” knep och strategier.

Men ännu viktigare är att upptäcka nå­dens kraft. Jesus ”växte” som människa för att Guds nåd var med ho­nom.

Det är genom nåden som män­niskan växer till, även om hon i egna ögon tycks bli sämre. Han blev fattig för att vi skulle bli rika. Kraften fullkomnas i svag­heten.

Hanna gjorde Guds vilja genom att ”tjäna Gud dag och natt med fasta och bön”. Ändå är det inte detta hon hänvisar till. Hon ”ta­lade om bar­net”.

Vi fortsätter i bön och läsning att ”berätta om barnet”. Berätta för andra, men också för den egna fattiga och hungrande själen. ”Ingenting före­dra framför kärleken till Kristus.”

”Pojken växte” för att vi aldrig skulle ge upp hoppet eller miss­trösta om hans barmhärtighet.

Så att det också om oss kan sägas att vi ”väx­te och fylldes av styr­­ka och vishet.”