– 1 Joh 2:3-11 Ps 96:1-3,5b-6  Luk 2:22-35 –

”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.”

Så känns det förvisso inte alltid, men Johannes vittnar om att det i grunden är så. Det gamla kärleksbudet har förvandlats och blivit ett ”nytt bud”. Det har fått ny kraft. 

Evangelisten Lukas vet att grundorsaken till det nya är den helige Ande, vilken le­der Symeon till templet och öppnar hans ögon, så att han kan sä­ga: ”Mina ögon har skå­dat frälsningen.”

Johannes berättar: ”hos den som bevarar Kristi ord har Guds kär­lek nått sin fullhet”. Det är Andens verk i den tro­ende. Medan den som ”ha­tar sin bro­­­der” har släckt Anden och fångats av mörkret.

Vi firar jul, men behöver både påsken och pingsten så att den som föddes i krubban också föds i vå­ra hjärtan. Det är An­den som gör det gamla budet ”nytt”.

Det sker inte utan att människans ”innersta tankar” kommer i da­gen, som Symeon säger till Maria. Julen kan locka fram både det bästa och det sämsta i människan.

De mörka tankarna kan kännas omöjliga att övervinna, men de är besegrade genom det barn Symeon tar i sin famn.   

Med min vilja ber jag: ”Kom du mitt ljus och upplys mitt mörker.”

Viljan och bönen behövs. Men segern sker genom ljuset från det barn som Symeon ser och håller i sina armar.

Vi söker och ser det ljuset i Guds ord och i den heliga eu­ka­ristin. 

”Mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.”