Vi har en Frälsare

Bland julhälsningarna detta år var det särskilt en som tog tag i mig. Det var inget uppseende­väckande med den. Överst fanns en bild av flygande fåglar mot en mörk himmel och bredvid den ett psaltarcitat: ”Om jag ändå hade duvans vingar! Då flög jag bort för att finna ett bo. Långt bort skulle jag fly… jag skulle söka ett skydd mot vin­ande vind och storm”. Det är många som har haft svårt att bearbeta vad som hänt under det gångna året och därför önskat sig duvans vingar för att fly.

    Så fortsätter hälsningen: Men vi kan inte fly. Och vi behöver det inte. Ty Gud har sänt sin Son just till denna värld. Barnet i krubban har förändrat allt. Världen till­hör ho­nom. Vi är inte ensamma. – Något i denna hälsning tog tag i mig. Så är det!

    Sam­ma budskap ljuder till herdarna denna heliga natt: ”Idag har en frälsare fötts åt er”. Bud­ska­pet övergår allt vad filosofer kun­nat tänka ut. Därför är det äng­lar som för­kunnar det. Her­rens härlighet lyser omkring dem och herdarna grips av stor förfä­ran. Men de får hö­ra: ”Var inte räd­da. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för he­la folket. Idag har en frälsare fötts åt er”.

    I mångas öron låter det för bra för att vara sant. Kanske är det bara en dröm, tän­ker den skeptis­ke. Men herdarna uppmanas att kontrollera vad de fått höra. De får ve­ta var de skall söka och finna. När de gått till Betlehem och funnit Maria, Josef och bar­net i krubban, berättar de vad äng­larna sagt till dem om detta barn. Och alla häp­nade över vad herdar­na berättade.  

    Vi som inte var med när det hände får höra det genom evangelisten Lukas, som ”grundligt har satt sig in i allt ända från början och beslutat att skriva ner det, för att vi skall få tillförlitliga upplysningar”. Han berättar vem som var kejsare och ståthållare när det hände. Sådant hör man inte i sagor. Nu och då har man försökt ifrågasätta den his­toriska bakgrunden. Detaljer kan man diskutera men ifrågasättandet har aldrig riktigt lyckats. Budskapet är inte bara glädjande, det är också sant. Vi har en fräl­sare.

    Lukas säger till dem som något känner bibeln: ”Han är Messias”, den utlovade. Fol­kets heliga skrifter, vårt Gam­­­la Testamente, pekar alla fram mot denne Messias. Vi hörde profeten Jesaja förutsäga barnet 700 år före dess födelse. ”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given”. Profeten talade då till ett folk i nöd, bort­fört i främmande land: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart”. Också aposteln Paulus förkunnar sam­ma budskap i sitt brev till Titus: ”Guds nåd har blivit synlig som en rädd­ning för alla människor”.

    Änglarnas, profeternas och apostlarnas budskap är entydigt: Vi har en Frälsare.

Påven Leo den store förkunnade samma budskap 400 år senare: ”Mina älskade, idag blev vår frälsare född. Låt oss därför glädja oss. Nu när det är livets födelsedag får ingen sorg finnas.” Påven bekräftar att budskapet gäller alla: ”Må den som är helig jubla, ty han närmar sig segerpalmen! Må syndaren fröjda sig, ty han inbjuds till nå­den! Må hedningen fatta mod, ty han kallas till livet!”

    Många i vår kultur menar att det behövs andra medel för att rädda världen. Men en katolsk författare svarar: ”Det kristna idealet har inte prövats och visat sig vara brist­fäl­ligt. Det har visat sig vara ett högt ideal och därför lämnats oprövat”. (G.K. Chester­ton) Män­niskans djupaste tragik är inte främst allt hon ställer till med eller att hon ho­tas av så många faror, utan att hon inte tar emot den Frälsare som är oss given. Men så länge evangeliet förkunnas ljuder samma budskap: Vi har en Frälsare.

    Ingenting får ta ifrån oss den tron och den glädjen. ”Upptäck din värdighet, o krist­na människa!” fortsätter påven Leo. ”Som delaktig i den gudomliga naturen skall du inte falla tillbaka i den gamla uselheten genom en urartad livsstil. Kom ihåg att du har ryckts ut ur mörkrets välde och förts in i Guds ljus och i hans rike”. Till den som kän­ner igen sig och frestas att misströsta får höra: Vi har en Frälsare som aldrig trött­nar på att förlåta och resa upp sina barn igen. Men han gråter över dem som glöm­mer honom och inte söker hans hjälp. Och han ropar sitt ve över de herdar som leder få­ren vilse!

    Älskade bröder och systrar: vi har en frälsare!

    Som herdarna skyndade till Betlehem, skyndar vi därför till krubban och till altaret för att tillbedja vår Frälsare och fyllas av den stora glädjen.

    Amen.