Kortpredikan

– 1 Sam 1:24-28 1 Sam 2:1,4-8d (Resp.psalm)  Luk 1:46-56 –

”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”.

Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon ho­­nom tillbaka åt Her­ren.

Hon vet att Samuel är en gåva. När hon ger honom tillbaka ful­l­gör hon något som väger tyngre än smärtan att förlora sonen för egen del.

Så sjunger Hanna sin lovsång, som blir förlaga till Marias lov­sång. Ma­ria ha­de kanske hjälp av Hannas exem­pel när Jesus vid ett tillfälle mar­kerar att han inte är Marias ”pri­va­ta” son och egen­dom. Maria lät ho­nom vara given åt Herren.

Man har hänvisat till Hannas exempel både för att motivera barn­dop och för att låta barn växa upp i kloster. Även om vi sedan länge tänker mer individualistiskt än på Hannas tid, så hör det till föräldra­ska­­­pets gåva att vilja ge sina barn det allra bästa.

Också våra egna liv är en gåva. Att ge livet tillbaka till giva­ren är allas grundkal­lelse, antingen vi har familj eller är ogif­ta.

Fienden lurar oss att tro att vi för­lorar något. Sanningen är den motsat­ta. Jesus säger: ”Den som förlorar sitt liv för min skull skall vinna det.”

Hanna och Maria visste det. De­ras svar blir en lovsång fylld av glädje.

Det gäller gåvor av alla slag. Också inför julen. Den som ger med gläd­je upptäcker den gudomliga generositeten: ”Han strör ut, han ger åt de fattiga”. 

Vi firar denna hemlighet i varje eukaristi, där Herren ger sig själv till oss så att vi kan göra Hannas ord om Samuel till våra egna ord, åtminstone som en bön:

’Så länge jag le­ver, skall jag vara given åt Herren.’