– Jes 48:17-19 Ps 1:1-4,6 Matt 11:16-19 –

”O att du ville ge akt på mina bud. Då skall frid tillflyta dig som en ström.”

Vilken bild! Friden liknas vid en ström som rinner till och se­dan, enligt Jesu ord, blir en källa i hjärtats innersta.

Motsatsen beskrivs av Staretsen Siluan. Han säger att den som föl­jer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting pas­­­­­sar, an­tingen det är svårt eller lätt, sorgligt eller glädjande.

I dagens evangelium tar Jesus hjälp av en lek som gestaltar om­bytliga barn. När det spelas glada sånger vill de inte dan­sa, när det sjungs sor­gesånger vill de inte gråta.

Jesus ser samma mönster hos de vuxna. Först avvi­sar de den as­­ketiske Johannes Döparen och kallar honom ’besatt’. Sedan kallar de den livsbejakande Män­nisko­sonen frossare och vin­drin­kare.

Men andra finns. De kan tacka för allt, vad som än händer. De har upptäckt lyd­nadens hemlighet. Herren vädjar ge­nom sin pro­fet: ”O att du ville ge akt på mina bud!” Han vill öpp­­na våra ögon för det bud som egentligen är en gåva.

Benedikts regel vittnar om den frihet och glädje som är den san­na lyd­na­dens gåva. Också ett ”omöjligt uppdrag” tas emot i lyd­nad ”av kärlek och i förtröstan på Guds hjälp”.  

Charles de Foucauld har lärt oss att be: ”Vad som än händer, tac­kar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt, bara din vilja sker…”

När den eukaristiska gåvan tas emot i lydnad och överlåtelse, rin­ner den fram i det egna hjärtat.

”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”