– Jes 30:19-21,23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1,6-8 –

Det Nya Förbundet är fördolt närvarande i det Gamla. Jesaja är enligt Hieronymus mera en evangelist än en profet. Han beskri­ver vad Herren skall göra, som om det redan sker.

”Herren förbinder sitt folks skador och helar såren…”

Skadorna och såren i naturen har sin upprinnelse i människan. Det är hon som har gått vilse. Utan insikt famlar hon i mörker. Hon ser inte vad Gud gör hela tiden.

Därför upp­manar profeten henne att inte vika av ”va­­re sig åt hö­ger eller åt vänster”. Människans moraliska kompass behöver formas och justeras.

De första munkarna kallade denna kompass för discretio, om­dömesförmåga. Benedictus kallar den ”dygdernas moder”.

Jesus tycks ”behöva” arbetare i sin skörd. Människan behöver någon som hjälper henne att se.

Det finns en gyllene och kunglig väg. Men ofta behövs någon som pekar ut den. ”Här är vägen, vandra på den.”

På den vägen skall ”månens ljus bli som solens ljus”. Månen har inget eget ljus. Att den lyser upp natten beror på att den reflekte­rar solens ljus.

Det är de troendes villkor. Den som ingenting fö­re­drar framför Kristus blir själv lysande med hans ljus.

”Så snart han hör din röst, skall han svara dig.” Ofta uppfattar män­ni­skan inte svaret direkt. Inte minst när hon har gått vilse och inte längre ser.

Därför påminner oss Bene­dictus om att: ”Sätta sitt hopp till Gud” och att ”Aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.”

Så ”förbinder Herren sitt folks skador och helar såren…”