– 1 Mack 6:1-13 Ps 9:2-4,6,16b,19 Luk 20:27-40 –

Denna vecka har den första läsningen hämtats ur Mackabeerböckerna. Idag hör vi hur kung Antiochos IV dör i förtvivlan över sina över­grepp på Guds tem­pel i Jerusalem. Hans kvalfulla död bekräftas av en gre­kisk historie­skriva­re.

En påminnelse om att den världsliga makten ytterst har sin makt från Gud och inte får tro sig själv vara Gud.

Evangeliet visar vad som händer när tron inifrån förminskas eller för­van­skas. Saddu­keerna var ett präster­ligt parti på Jesu tid som avvisa­de tron på de dö­das upp­stån­del­se. De menade sig inte finna stöd för denna tro i de fem Mose­böcker­na.

Jesus möter dem på deras eget område genom att ge dem svar ur An­d­­ra Mo­se­boken. Herren är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Gud vore inte dessa patriarkers Gud om dessa inte levde. Den sanne Guden ärinte en Gud för dö­da utan för levande.

Att inte leva för Gud är att vara skild från livet och därmed att redan va­ra and­ligt död. Att leva för Gud är att leva, redan nu. Det eviga livet är större än det jordiska. Den tron når sin full­bor­dan genom Kristi uppståndelse och i det liv som i Kyr­kan rinner fram ur den.

Niels Stensen (d. 1686) bekräftar dagens båda läsningar. Han var född i Kö­pen­hamn, men hade på faderns sida skånskt ur­sprung. Han blev världsbe­römd anatom och grundlade geologin som vetenskap.

Särskilt fas­cinerades han av män­niskokroppen och dess skönhet. Med sin forskning bekräftade han da­gens första läsning. När den världsliga makten inte respekterar tron på Gud utan förgriper sig på den gräver den sin egen grav.

Under en lång vistelse i Italien lärde han känna katolsk tro och praxis, inte minst sjukvårdsinrät­tningar. En sak­ramentspro­ces­sion på Kristi Leka­mens dag blev av­gör­ande. Han blev katolik, präst­vig­des och fullbordade sitt liv som bis­kop i Mün­s­ter med an­svar för katoliker i för­sking­ring­en.

Han dog utfattig. Si­na ägodelar hade han gett till de fatti­ga. Han fick redan i det här livet smaka det skapelsen pekar fram mot.   

Med sinnet iakt­tog han, med förståndet för­stod han vad han såg. Med tron för­un­drades han över skapelsens ursprung och mål.

Han säger: Skönt är det vi ser. Skönare det vi förstår. Skönast det vi inte fattar.