2 Mack 6:18-31 Ps 3:2-8a Luk 19:1-10

Dagens Mariafest fick sin prägel av det apokryfa Jakobs Proto­evange­lium. Det berättar om hur Maria som barn för­des till temp­let för att där bere­das att bli Mes­sias moder, men också att följa sin Sons överlåtelse och offer av sitt liv.

Hon kände säkert till den nittioårige Elasars offer, när han vägra­de att äta det förbjudna svinköttet. Några av hans vän­ner hade anpas­sat sig. De er­bjuder honom att skaffa sådant kött som var tillåtet att äta. Också vän­ner kan svika. Men Elasar väg­­rar och är trogen till slutet.

Han vill inte ”delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen”. ”En för­svinnande liten tid till”, vad är det värt, jämfört med ett gott sam­­ve­­te? Det är varken legalism eller fanatism, det är frihet.  

När hans kropp utstår tortyren säger han: ”Gud vet att hans själ i gudsfruktan utstår detta med glädje”. Också Elasar ”vet”. Hans samvetes visshet ligger djupare än de kroppsliga plå­gor­na.

Också Sackaios ”vet”. Jesu besök i hans hus har gett honom fri­het, frihet att ge hälften av sin förmö­genhet till de fattiga. Dem som han pressat ut för mycket av lovar han att be­ta­la fyrdubbelt tillbaka. Hans nyvunna frihet ger mer än vad lagen krävde.

Sackaios gör bot och ger gåvor. Elasar ger sitt liv. Maria överlåter hela sitt liv åt Guds vilja och plan.

Alla rena offer har sin källa i Kristi offer, som frambärs på altaret i det eukaristis­ka offret.

Den heliga eukaristin bekräftar Jesu ord om Sackaios och alla som bär fram sina liv. Offret är svaret på en gåva:

”Idag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abra­ham”.