Kortpredikan S. Albertus Magnus, biskop o kyrkolärare[1]

– Vish 6:1-11 Ps 82:3-4,6-7 Luk 17:11-19 –

Utan en yttersta och rättvis dom blir tillvaron menings­lös. Världs­historiens stora och små skurkar måste få sin dom.

Det vore absurt om bödlar och deras offer bara skulle möta var­andra i evigheten utan en föregående dom. ”Domen blir hård över höga herrar. Sträng granskning väntar denna världens sto­ra.”

Känslan för rätt och fel ligger djupt i människan. När orätt sker rea­gerar människan spontant och med kraft. 

En modern filosof hävdar att behovet av en yttersta och rättvis dom är ett tungt argument för tron på Gud. 

Ett liknande resonemang kan föras utifrån behovet att ha någon att tacka.

Jesus frågar varför de nio inte kom tillbaka för att tacka och ge Gud ära. Frågan förutsätter denna ”grundlag” i människans liv.

Det måste finnas någon att tacka när gåvan överväldigar. Vem tackar ateisten för tillvarons skönhet? 

”Tacka alltid Gud”, säger aposteln, både för hans gåvor och för hans rättfärdiga domar.   


[1] Dominikan och Thomas av Aquinos lärare. Han förenade tro och naturvetenskap. Sin tids universalgeni. För­nuf­tet sökte förstå tron. Tron fick ho­nom att förstå det han såg och utfor­s­kade. Död 1280.