– Jona 4:1-11 Ps 86:3-6,9-10  Luk 11:1-4 –

Jona vredgas över att Herren visar barmhärtighet mot det syn­diga Nineve, trots att folket gör bot och bättring.

Jona vill hellre dö än se hur Gud har medlidande med Nineve. Hur kan någon vara så hårdhjärtad?

Det är lätt att förfasa sig över den obarmhärtige profeten. Lite för lätt. Det kostar inte mycket att ta avstånd från rigiditet och döm­an­­­de. Antingen man dömer fariséen i templet eller profeten Jo­na. Men ock­så det är ett dömande. 

De som själva drabbas av orättvisa kan ana priset för att förlåta.

Det kostade vår Herre lidande och död att förinta människans ovilja att förlåta.

Det förstår den som lärt känna sig själv, den som vet sig vara den lägste och ringaste av alla. Från den positionen blir det omöjligt att döma. Men självklart att förlåta och visa medlidande med alla syndare.

”Förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.”

Det är en bön att steg för steg ta i besittning. Till dess vi ser den egna oviljan att förlåta och visa förbarmande. Och själva ber om förbarmande.

Kyrkan lägger bönen i vår mun alldeles efter det att det eukaris­tiska offret burits fram på altaret. 

Jesus säger: ”Utan mig kan ni ingenting göra”.

”Förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.”