– Sak 8:20-23 Ps 87 Luk 9:51-56 –

Den salige Columba Marmion, irländaren som blev benediktin och 1909 abbot i benediktinklostret Maredsous i Belgien, visste att de gudomliga skrifter­na inte bara var ärevördiga texter. De var mysterier att gå in i. De som gör det blir delak­tiga av det som texterna be­rät­tar om.  

Under sin tid som abbot växte hans tre stora verk fram. Från bör­jan var det reträttföredrag. ”Kristus – sjä­lens liv; Kristus i sina mys­­­terier och Kristus – munkens förebild”.

Det som hände kring Jesus är inte enbart något histo­riskt, utan ”mys­te­rier” att gå in i och bli delaktig av, för att förvandlas. Guds rike växer till.

Den salige Columba säger: ”Kristus är redan i oss, ge­nom att han låtit oss födas till att vara Guds barn. Men kyrkan vill ge oss del av Kris­­ti gudomliga natur, och ta oss ännu mera, ännu full­ständi­ga­re, än­nu fullkomligare i besittning.”

Hans avsikt kan sammanfattas så. ”De troende skall genom nå­den blir det Kristus är av naturen, Guds barn”.

Det finns bara en mognad som räknas, vår allt större närhet till och likformighet med Kristus. Han kommer oss till mötes precis där vi är, i synden och svagheten.

Det som hänger på oss är vår beredskap att ta emot de nåde­gåvor som hela tiden och i varje situation väntar på oss,

Tydligast sker det i den heliga eukaristin.