– 1 Tim 3:14-16 Ps 111:1-6  Luk 7:31-35 –

Första Timoteusbrevet rymmer en svindlan­de be­kän­nel­se till den heliga Kyrkan. Aposteln kallar henne: ”Den levande Gu­dens för­samling, san­ningens pe­lare och grund­val.”

De koreanska martyrerna, vid mitten av 1800-talet, levde och gav sina liv för Kyrkan och hennes Herre.

Vi ber för hela Korea, särskilt för dem i Nordkorea som är totalt isolerade i fasansfulla arbetsläger.

Som kontrast till martyrerna talar Jesus om ”detta släktes männi­skor”, som liknar bortskämda barn. För dem passar ingenting.

De vill inte dansa och glädjas när de inbjuds till det, men ännu mindre låta sig fostras. Där­för kän­ner de inte heller igen nåden och sanningen när den up­penba­ras.

Martyrerna, däremot, är ”Vishetens barn”. De kän­ner igen ”Vis­heten” i den Herre som kyrkan för­kun­nar. Första Timotheos­bre­vet når sin höjdpunkt i en tidig hymn till Kristus:

”Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdi­ga­des som and­lig, skådades av änglarna, förkunna­des bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten.”

De renhjärtade hör och ser Kyrkan uppenbara och förkunna sin Herre i den heliga eukaristin. Kyrkan förenas med sin Herres mys­terium. Hon tas ändå ”upp i härligheten”.

Det gör henne till ”Den levande Gu­dens församling, sanning­ens pelare och grundval”.