Kortpredikan S. Pius X, påve

– Dom 2:11-19 Ps 106:34-37,39-40,43ab,44 Matt 19:16-22-

Folket avfaller från Gud ständigt på nytt. Gud sänder domare och folket ly­der så länge domarna lever. ”Men när domarna dog, vän­de de till­baka och tog sig till vad fördärvligt var.”

Det är fruktan som är deras drivkraf­t för att lyda. De lyder av fruk­tan för vad som händer när de av­faller. Det kan bli ett första steg.

Men vi är kallade att vara söner och döttrar, som lyder av kärlek, för att vi i hjärtat vill och älskar det goda. Då behövs inga överva­kare.

Vi är kallade att vara barn till den som säger: ”Var fullkom­li­ga, så som jag är fullkomlig”. Det är något mera än att hålla bu­den. Det är att dras till och att söka det fullkomliga, som är kärleken. Då driver kärleken ut fruk­tan.

Vågar jag se mina drivkrafter?

Är jag beredd att be om förvandling i hjärtat?

Då brukar jag de hjälpmedel som Gud givit oss, fr.a. de heliga sakramenten, på ett nytt sätt.

Påven Pius X, d. 1914, ville ”förnya allt i Kristus”. Han bekäm­pa­de sin tids liberalteologi, reformerade li­turgin, gav ut nya liturgis­ka böc­ker och uppmanade till flitigt bruk av de heliga sakramen­ten.

Den helige Benedictus skriver om den broder som blivit ödmjuk: ”Han når strax den fullkomliga kärleken till Gud som ’driver ut fruk­tan’”.

”Älska och gör det du vill.”