3 Mos 23:1,4-11,15-16, 27 34b-37 Ps 81:3-6b,10-11b Matt 13:54-58

Judarnas högtider hade sitt ursprung i fester som herdar och åkerbrukare firade. De fylldes med nytt innehåll, när Gud befriade dem ur Egypten och ingick förbund med dem. 

Detta i sin tur når sin fullbordan när kyrkan firar dem som Kristusfester och kyrkans heliga år växer fram, det som präglat hela vår kultur.

Men folket i Jesu hemstad hade svårt att se och förstå. ”Vari­från kommer den mannens visdom och underverk?”  För dem var Jesus fortfarande bara ”snickarens son”.

Inte heller var det lätt att se Jean Marie Vianneys kallel­se. Den var dold under begränsad studieförmåga. Men hans kyrko­her­de trodde på hans prästkallelse. Ock­så bis­kopen såg att han hade trons enkelhet och ödmjuk­het.

Detta lade grun­den till hans klarsyn. Både lärda och olär­da kom i tusental till hans biktstol. Han lär ha tillbringat 16-18 timmar om dagen i biktsto­len.

Församlingens fester och hela byn förvandla­des.

Men hans vishet och underverk hade sin källa i hans en­­kelhet och ödmjukhet.