– 2 Mos 20:1-17 Ps 19:8-11 Matt 13:18-23 –

Gud ingår förbund med sitt folk. ”Jag är Herren, din Gud.” Så att folket sedan dess alltid kan säga ’min Gud’.

Förbundstexten består av bindande bud, men deras avsikt är att upprätta ett ömsesidigt förbund, och där­­­­­­­med skapa ordning och harmoni i stället för kamp, oordning och kaos. Buden ger allt sin rätta plats i en återupp­rättad helhet. 

Buden är djupt allmänmänskliga. Vem kan anföra nå­­got mot dessa bud? Förbundets Gud är den Gud som skapat allt.

Samtidigt väntar buden på sin fullbordan. För att de skall bära frukt måste de skrivas inte bara på sten­tav­lor, utan i människans hjärta.

Detta hjärta är trögt och förstockat. Med en inre ovil­ja att omvända sig och bli botat.  

Därför sås buden ut som såningsmannen sår sin säd i jorden. För att vi skall höra med hjärtats öra, för­stå och bära frukt.

Berättelsen om bonden Botvid, som kom till tro och fick ge sitt liv för denna tro (omkring 1120 vid Rågö nära Nyköping), är en av de tidigaste berättelserna från Sverige om hur ordet bar frukt.

Vi firar samma tro i det nya och eviga förbundets eu­­karisti.