Kortpredikan

– 2 Kor 11:18,21b-30 Ps 34:2-7 Matt 6:19-23 –

Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och en Abrahams ättling, som andra judekristna. Han har tjänat Kris­tus ännu mer. Hans merit­lista är överväldigan­de: fängelse, spöstraff, ste­ning, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit.

Men så anar man listen i hans dåraktiga tal. ”Om det ändå skall skrytas, vill jag skryta med min svaghet”. Allt han har gjort och blivit utsatt för är ett vittnesbörd om något annat. Nå­gon annan har verkat i och genom hans svaghet.

Det motsvarar Jesu ord om att ”samla skatter i himlen”. Det vitt­nar om det nya livet i Kris­tus. Det innefattar för­visso både möda och ansträngning, men meri­terna har en annan källa än den eg­na kraften.

Det nya eliminerar inte människans samverkan, som aktiveras genom att människans synförmåga botas.

Människan kan se med ett ”ogrumlat” öga, ett enkelt, helt och o­de­­­lat öga. Hon ser klart. Ögat ger hela kroppen ljus. Det belyser och väg­leder hela livet.

Det ”ögat” ser utan fördomar och illu­sioner, antingen man lever mitt i världen eller i öknen. Det kan se, bedöma och handla.

Ordet om det ”ogrumlade” ögat ”upptäcktes” av ökenfäderna Det­ta ”öga” väg­leder och ger de andra dygderna ljus. Alla dygder kun­­de leda vilse om de saknade denna klarsyn.

De kallade denna dygd discretio, om­dö­mesförmå­ga, förmåga att se, bedöma och handla rätt. Genom den fann de den kungliga vägen mellan över- och under­drifter. Den lärde dem att skilja mel­lan andarna, sanningen från lögnen, väsentligt från ovä­sentligt.  

Gå­van ges åt den som ber om den och som praktiserar den på lyd­nadens och ödmjuk­hetens väg.

”Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus.”