Kortpredikan 22/6 S. John Fischer o S. Thomas More, martyrer
– 2 Kor 11:1-11 Ps 111;1-4,7-8 Matt 6:7-15 –
Paulus ”vill överlämna en ren jungfru” till Kristus. Han har ”trolovat” församlingen ”med en enda man, Kristus”.
Men falska lärare har trängt in i församlingen och han är rädd att de troendes ”tankar skall förföras och locka bort dem från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus”.
Sådan förförelse kan ske genom halvsanna eller vilseförande läror om Kristus och hans Kyrka.
Thomas More, kunglig kansler, och biskop John Fisher motsatte sig Henrik VIII:s skilsmässoplaner i engelskt 1500-tal. De vägrade att skriva på trohetseden till kungen, där denne gjorde sig till kyrkans överhuvud. Deras trohet mot påven och den katolska tron vägde tyngre.
Många tyckte att det inte var något att bråka om, men deras trohet ger mod och vägledning.
Fisher levde ett asketiskt liv och var en föredömlig herde. När han satt i fängelse utnämndes han av påven till kardinal.
More var en bildad humanist, djupt förankrad i den katolska tron. Han säger i en bön: ”Hjälp mig att inte bry mig alltför mycket om detta uppblåsta något som kallar sig ’jag’. Ge mig sinne för humor, Herre, och nåden att fatta ett skämt så att jag upplever någon lycka i livet och delar den med andra”.
I fängelset skriver More ett brev till sin dotter, fyllt av värme och klarhet.
”Jag vill inte misströsta om Guds godhet, kära Margaret, hur svag och bräcklig jag än känner mig. Hans mildaste godhet skall bevara min själ.”
Till slut tröstar han sin dotter med trons klarsyn: ”Inget kan inträffa utan att Gud vill det. Men det som han vill är verkligen det bästa, hur ont det än kan tyckas oss.”
Så bevaras trolovningen med den ende Herren.
