2 Kor 3:4-11 Ps 99:5-9 Matt 5:17-19

”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.”

Jesus kommer inte med något absolut nytt. Däremot med något förnyat. En återställd skapelse och en förnyad lag. Han kallar det ”att uppfylla”.

Det okända och det som framställs som absolut nytt kan locka och verka häftigt. I jäm­fö­relse med sådant kan det katolska fram­stå som svagt.

Vi har inget ”nytt” att komma med, bara med något åter­ställt, för­ny­at och fullbordat. Nåden varken för­stör eller ersätter naturen. Nåden helar naturen och uppfyller dess innersta mening.

Men i det längre perspektivet är det omöjligt att överbju­da. Hur skulle man kunna överbjuda Begynnelsen och Änden, Alfa och Omega?

Också Gamla förbundets härlighet framstår som blek och övergå­en­de, ”så snart den jämförs med den överväldigande härlighe­ten” i det Nya för­bundet. ”Hur mycket större är inte härligheten hos det som be­står.”

Vi firar den härligheten i varje eukaristi, där vi görs delaktiga av den gu­dom­liga naturen.