– Apg 16:22-34 Ps 138:1-3,7c-8 Joh 16:5-11 –

Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, in i dess inner­sta ut­rym­me, med benen fastlåsta i stocken. Vid mid­natt ber de och sjung­er lovsånger, medan de andra fångarna hör på.

De kunde sin psal­­ta­re. De fick sätta ord på sin smärta, men också sjunga om Guds väldiga gärningar.  

Vad de sjunger om inträffar. Ett kraftigt jordskalv, dörrarna öpp­nas och bojorna faller av dem. Fångvaktaren blir förskräckt men kommer till tro och blir döpt med hela sin fa­milj. Han tvättar fångarnas sår efter pisk­rappen och låter du­ka ett bord i sin bostad i stor glädje. En frukt av psal­tarsången.

I evangeliet ur Jesu avskedstal, får vi den teologiska förklaringen. J­e­sus skall lämna sina lärjungar. Apost­larnas hjärtan är för­la­made av sorg. Jesus säger att det är för deras bästa som han lämnar dem. Han skall sända den Hjälpare, vars verk vi ser i fängelset i Filippi.

Hjälparen skall ”visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är”. Or­det ”vi­sa” är ett starkt ord, som snarast betyder ”överbevi­sa, de­mon­strera”, en ”be­vis­­ning” genom överväl­di­gan­de gär­ning­ar.

Det är den ”överbevisningen” som Paulus och Silas fick del av när de sjöng lovsånger i fängelsehålan. Kroppslig smärta och andlig bedrö­vel­se förlorade sin mak­t över dem. Anden utförde sitt verk och fångvakta­ren låter sig över­be­visas av det han hör och ser.

Anden visar först vad synd är: att inte tro på ho­nom som Gud har sänt. Eller att inte tro på att Kristi ord läggs i vår mun när vi ber psaltaren.

Anden visar vidare vad rättfärdighet är: Guds befriande rättfärdighet. Gud be­friade och uppväckte Jesus från de döda. Genom sin uppstån­delse och him­melsfärd bekräftar Anden att Jesu verk fortsätter.

Anden visar vad dom är. ”Den här världens härskare är dömd.” Anden visar och bekräftar att Jesus i sin uppståndelse har besegrat den onde.

Paulus och Silas sjöng och tackade sig ur både mörker och smärta, be­drövel­se och missmod. Det spred sig till fångvaktaren och hela hans hus­håll. Det fortsätter i kyrkans bön, natt och dag.

Det når sin kulmen i varje eukaristi, större än alla jordskalv. Bo­jorna fal­ler av och klagan förvandlas till ”lovsånger”.