– Upp 22:1-7 Ps 95:1-7  Luk 21:34-36 –

”De skall se hans ansikte.”

På kyrkoårets sista dag får vi detta löfte, hämtat ur bibelns avslut­ande kapitel. Bilderna hämtas ur berättelsen om paradiset i bi­belns första kapitel. Han som skapat allt ur intet, skall till slut återställa allt och göra allting nytt.

Ljuset skall besegra mörkret. Men det himmelska ljuset kommer inte från någon lampa, inte ens från solens ljus. ”Herren Gud skall lysa över dem”. De som får se detta ljus skall själva få sina ögon öppnade och bli ”seende”. ”De skall se Guds ansik­te.”

Löftet är givet i den sjätte saligprisningen: ”Saliga de ren­hjärta­de, de skall se Gud”. Löftet får sin början redan här i li­vet.    

Det började med Maria. Hon sjunger: ”Han har sett till sin tjäna­rinnas ringhet”. Då kunde hon se vem hon givit livet, både i bar­net och i den korsfäste. Men också för henne var det en väg i tro.

Förutsättningen var hennes ödmjukhet.

Som hjälp för att få våra ögon öppna­de hör vi i evangeliet: ”Var på er vakt så att inte era sinnen för­dunklas av omått­lighet och dryc­kenskap och livets bekymmer”.

Vi är kallade att ”stå upprätta inför Människosonen”. 

Det gör vi redan i den heliga eukaristin som firas inför ”Guds och Lammets tron”. Det vi här ser som bakom en slöja, skall en gång bli verklighet.

”De skall se hans ansikte.”