– Ords 2:1-9  Kol 3:12-17  Matt 19:27-29 –

Kan man som benediktin tröttna på Benedictus och hans regel?

Ja tyvärr, men då beror det på att man glömt vem han är och vad han förmedlar. Då blir han en staty i historien, vördnadsvärd, men sten­död.

Som alla helgon vill han göra oss till Kristi efterföljare. Det märks i hans regel, som är vävd av Guds ord, som är levande.  

Han visar en väg, och den som följer den, för honom vidgar sig hjärtat.

Medan den som lämnar vägen ”rodnar av blygsel”, som det står i regelns sista kapitel.

Benedictus är realistisk. Han känner människan. Just för denna svaga människa skriver han sin regel och visar hela tiden en väg vidare, hur hopplöst det än ser ut.

I klostret lyssnar vi till ett stycke ur regeln varje dag. Efter sista ka­­pitlet, där vi rodnar, börjar vi om igen från början. ”Lyssna, min son, till Mästarens undervis­ning…”

Det är inget omöjligt han kräver. Men i en prioritering är han omutlig. ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus.”

Det första måste komma först. Antingen det gäller gudstjänst och bön eller kärleken till brö­der­­na. Då får man också kraft till det an­d­­ra.

Då vidgar sig hjärtat på nytt. Tröttheten förlorar sitt grepp och den kraft vi behöver rinner till.

Helige Benedictus, bed för oss!