– 2 Kung 19:9b-11,14-21,31-36 Ps 48:2-4,10-11 Matt 7:6,12-14 –

Dåtidens stormakt Assyrien hade intagit Nordriket år 721 f. Kr. Tju­­go år senare, ho­tas också Juda rike och Jerusalem. Kung His­kia får ett hotfullt och sarkastiskt brev från den assyriske kung­en. ’Skulle du bli räd­­­dad, när alla andra gått till spil­lo?’

När kungen läst brevet gick han in i Herrens hus och ”bredde ut brevet inför Herrens ansikte”. Han ”på­minner” Gud om hans makt och barmhärtighet. Ge­nom profeten Je­saja får han löfte om hjälp. En ängel griper in och slår fienden. Historikerna be­kräf­tar att en farsot ägde rum vid denna tid. Det ena utesluter inte det and­ra.   

Hiskias handlande liknar en eukaristi. Han breder ut brevet ”inför Herrens ansikte”. I offertoriet bär vi fram gåvorna och bönerna och lägger dem på det utbredda korporalet på altaret.

I den eukaristiska bönen påminns vi om Herrens makt och barm­härtighet. ”Du som tronar på keruberna, du som råder över alla ri­ken på jorden”, bad Hiskia. Kyrkan sjunger det trefaldiga Helig och ”påminner” Gud om Kristi död och uppståndelse.

Att följa Kristus är att gå en smal väg. Destruktiva tankar mås­­­te energiskt bekämpas och avvisas. Kampen är nödvändig men det är ba­ra Gud som kan besegra våra fiender och dra oss till målet.

Aloisius (1568-1591) valde redan som barn den smala vägen. Han bröt med sin förnäma familj och blev jesuit. När pesten drab­bade Rom erbjöd han sig själv som vårdare. Han smittades och gav sitt 23-åriga liv för de pest­smittade.

I ett brev varnar han sin mor att kränka ”Guds oändliga godhet, vilket ni skulle göra om ni sörjde mig som en död, när jag lever inför Guds ansikte”. Han vittnar om ”den gudom­liga godhe­tens djup, det­ta hav utan gräns och bot­ten”.      

Vi fortsätter att göra som Aloisius och Hiskia, vi breder ut våra böner inför Her­rens ansik­te och låter honom förvandla och be­svara dem.

Både i hjär­tats bön och i den heliga eukaristin.