– Hes 47:1-9,12 Ps 46:2-3,5-6,8-9 Joh 5:1-3,5-16 –

Vill du bli frisk?

En märklig fråga till en människa som varit sjuk i 38 år. Representerar han helt enkelt männi­skan, som är ”sjuk”, skadad av det tron kallar synden?

Jesus ”såg honom”. Han tilltalar honom och gör sig därmed känd för ho­nom som människans Läkare. Okunnig­het om Jesus Kristus och vem han är, är den första ”sjuk­­domen”.

Den andra sjukdomen antyds i Jesu fråga: ”Vill du bli frisk?” Är det inte själv­klart att männi­skan vill bli frisk?  

Det förvånande är att människan kan före­dra att förbli i sitt ”sju­ka” till­stånd, föredra otro och andligt mörker. ”De ville inte tro”, säger evange­listen vid ett tillfälle. Människan kan för­e­dra det framför att tro på och leva i Jesu efterföljd.

Ibland möter vi ett liknande fenomen, med kroppsliga eller psykiska symp­tom. Människan gör sig själv oåt­komlig för den hjälp som er­bjuds. Hon före­drar att ligga kvar i sin ”säng”. En ”vinst” är att hon då kan fortsätta att skylla på an­nat och på and­ra. Ibland med yttringar som liknar så kallat självskade­beteende.  

Det krä­ver mod att ”ta sin bädd och gå”, att gå ut i li­vet och ta eget ansvar för det. Det är inte självklart att männi­skan vill bli helad, framför allt inte i andligt hänseende. Ovilja att bli frisk är den andra sjukdo­men.

Den tredje sjukdomen är egenrättfärdighet och högmod. Människan har ett motstånd mot att bli bo­tad. Den egenrättfärdige kan kämpa och slita, men vär­jer sig mot att ta emot hjälpen som en gåva. ”Fariséens” sjukdom.

”Eftervården” är en varning: ”Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre”. Den som blivit helad har ju ett större ansvar.

Tre ”sjukdomar” behöver botas: okunnighet om Jesus Kristus, ovilja att följa honom och högmodets ovilja att låta allt bero på honom. Med pro­fe­ten Hese­kiels bild, att simma i nåden.  

Den helige Antonius såg alla hinder på vägen och frågade hur någon en­­da kunde bli räddad. 

Han fick svaret: ”Ödmjukheten”.

”Vill du bli frisk?”